Ansvaret för skuldsanering ligger inte hos regeringen
I en debattartikel i dagens DN så skriver ett antal personer om skuldsanering.
I huvudsak så anser dem att regeringen skall börja ta ansvar för problemet med att allt fler skuldsätter sig.
Jag håller inte riktigt med där, kanske lite men bara ytterst lite. I det stora hela så kan man väl sammanfatta min åsikt med det gamla slitna uttrycket – Som man bäddar får man ligga.
För det är ju så att i de flesta fall så är den enskildes skuldproblem självförvållat. Det kan kanske vara att man har tagit lån man inte kan betala tillbaka, att man har handlat för mycket på kreditkort och så vidare. Visst förekommer det fall där man är ”oskyldig”, att man har blivit lurad eller drabbad på annat sätt. Men dessa fall tror jag är en ytterst liten del av alla skuldproblem.
I de allra flesta fall så finns det en medveten handling bakom som gör att man drabbas av skuldproblem. I alla fall så var det kanske en medveten handling från början men att personen i fråga sedan förlorade kontrollen över exempelvis sin konsumtion.
Nu menar jag inte att man skall lämna de drabbade helt i sticket. Visst ska de få hjälp på något sätt. Men jag tycker bara att de då skall få hjälp med rådgivning för att ta sig ut från problemet. Att få ekonomisk hjälp med att sanera sina skulder är fel, likväl som jag tycker att det är fel att skulder skrivs ner för att hjälpa de drabbade.
Vill man som skuldsatt ha ekonomisk hjälp så anser jag att man inte skall vända sig till kommunala eller statliga myndigheter. Då skall man i stället vända sig till släkt och vänner och be om hjälp.
Jag har förresten, på tal om detta, hört en del ”skräckexempel” som med glimt i ögat är lite smått komiska. Exempelvis så var det någon som hade vunnit en massa pengar på något sätt, jag tror det var på Lotto. Då fick denna person ett antal brev ifrån personer som tyckte att han (eller om det nu var en hon) skulle betala dessa personers kreditkortsskulder. Man är ju inte lite fräck om man först skuldsätter sig och sedan mer eller mindre kräver att helt främmande personer skall betala ens skulder.
DN – Regeringen måste ta sitt ansvar när vi hamnar i skuldfällan
Comments
4 Responses to “Ansvaret för skuldsanering ligger inte hos regeringen”
[...] i DN föreslår att regeringen måste satsa på skuldsanering. Kommentarerna tar upp att man måste ta ansvar för sina skulder, att många skulder beror på överdriven eller obetänkt konsumtion. Visst, överskuldsättning [...]
Du anser att man inte ska vända sig till kommun eller stat för att få hjälp med skuldsanering utan till sin släkt och sina vänner. Nu är det knappast särskilt sannolikt att släkt och vänner kan ställa upp med den typen av summor det handlar om och då står vi ändå där med en samhällsmedborgare som kommun och stat till slut tvingas ta hand om när den personliga konkursen är ett faktum. Jag håller definitivt med dig om att individen har ett ansvar för den situation man har försatt sig i, men det finns också ett ansvar hos diverse långivare som inte har haft tillräckliga kontroller över hur belåningen har skett.
Självklart så ligger ansvaret också hos lånegivarna och företagen som tillhandahåller kreditkort.
Det är på tok för lätt att få lån idag, se bara på de så kallade SMS-lånen.
Vad jag menade var att skattepengar inte skall gå till att betala folks skulder. Att kommunerna har rådgivare som hjälper till med att lägga upp betalningsplaner och så vidare är oerhört viktigt men längre än så skall inte stat och kommuner blanda sig i.
Vad regeringen kan göra är just att försvåra för de aktörer som ställer till problemen. Jag kan inte förstå hur just SMS-lån kan få finnas.
Jag håller med dig om att sms-lån är ett stort problem och det kommer att bli ett än större bekymmer, inte minst för många unga killar som sätter sig i skuld genom pokerspel och annat.
När det gäller skuldsanering så innebär ju inte det att vare sig staten eller kommunen tar någon risk. Det är Kronofogden som ansvarar för upprättandet och det är en lång väg fram till att kunna komma ifråga för en sådan uppgörelse och då har dessutom fordringsägaren veto i frågan om att godkänna en uppgörelse med gäldenären. Går det i stöpet så är risken alldeles uppenbar att det istället blir personlig konkurs och socialbidrag som blir lösningen.