Ingo är död

En av de största inom svensk idrott har gått bort. Ingemar ”Ingo” Johansson avled sent på fredagskvällen.

Jag är ju för ung för att minnas Ingos huvudsakliga idrottskarriär, då är han blev världsmästare i boxning 1959 men jag har ändå en personlig idrottslig upplevelse av Ingo.

Någon gång under första halvan av 80-talet så sprang jag Göteborgsvarvet vid ett tillfälle. Detta var samtidigt som främst Ingo men även hans främsta motståndare när det begav sig, Floyd Pattersson, sprang det ena långloppet efter det andra. Det var ju rena jippon bara, Ingo var långt ifrån vältränad, han var överviktig och lär ha haft dåliga knän. Ändå så sprang han det ena långloppet efter det andra.

Just det året jag sprang Göteborgsvarvet så var Ingo även med och sprang. Han startade i en tidigare startgrupp än vad jag gjorde. Efter ett par kilometer så kom jag i fatt honom. Jag upptäckte att han fick massor av applåder och hejarop av publiken. Jag tänkte då att lite applåder kan ju alltid pigga upp, även om de inte var riktade mot mig. Så jag tog rygg på Ingo, sprang snett bakom honom i någon kilometer. I backen upp för Älvsborgsbron var det extra skönt att få lite stöd ifrån publiken, även om som sagt mestadels inte var riktigat mot mig personligen.

Längts upp på bron, vid krönet, så tyckte jag det var nog. Jag ökade farten och sprang iväg från Ingo. Hur det gick för honom vet jag inte, jag förmodar att han tog sig i mål i alla fall.

Det var första och enda gången jag har sett Ingemar Johansson i verkligheten. Det är som sagt också mitt enda egentliga idrottsminne av Ingo. Fast det så klart, jag har säkert sett filmen Mitt liv Som Hund en så där 25 gånger under åren och där är ju just matchen mot Floyd en viktig del av filmen.

DN – Ingo har avlidit

SVD – Den största fightern har lämnat oss

Sydsvenskan – Ingemar Johansson är död

Läs även andra bloggares åsikter om: Idrott

Relaterade poster:

1. Alf Robertson död
2. Isaac Hayes död
3. 30 år sedan Ronnie dog